Tack vare yogan har ACCEPTANS blivit ett ledord för mig. Innan yogan blev en naturlig del av min vardag var jag mer prestationsinriktad vad gäller min träning. Att lyssna på kroppens signaler var jag generellt dålig på. Att ha ont lite här och där i kroppen viftade jag bort, en stressfraktur i foten går ju snart över och att vila och återhämtade mig var heller inte något jag prioriterade. Jag vill inte påstå att jag på något sett varit speciellt skadedrabbad men visst har kroppen sagt ifrån på olika sätt under åren, både fötter, höfter, rumpa och hälsenor.
Men jag tänker annorlunda idag. Tack och lov! Att det skulle ta så många år av träning och arbete inom träningsbranschen att få mig att bli klokare (och snällare mot min kropp:)) kan jag till viss del beklaga. Men bättre sent än aldrig….

ACCEPTANS – Att acceptera att jag inte kan genomföra vissa positioner i yogan för att mina höfter inte är redo för det är ett exempel på att jag ”gillar läget”. Det finns ju framförallt mängder av andra positioner som passar min kropp alldeles utmärkt och istället för att lägga fokus på det jag INTE kan göra gläds jag åt de som fungerar för mig.

ACCEPTANS – att jag fått lägga min löpning på hyllan för ett tag. Det gör helt enkelt för ont att springa nu. Säkert p g a att jag tidigare inte lyssnat på kroppens signaler och fortsatt springa trots smärta. Numera vet jag att det problemet inte sitter i min hälsena, fastän det är den som gör mest ont, utan i mina höfter. Huvudet vill springa, jag älskar ju det! Men smärtan dagen efter som ett löppass, om än ett kort och långsamt sådant är inte värt det och framförallt är jag förnuftig nog att förstå att just löpning är inte min sport i nuläget. Men med träning (gärna 3D-träning med mina duktiga kollegor Erik och Camilla på FRISK Sport & Fitness i Linköping) har jag gott hopp om att snart kunna njuta av mina löprundor igen. Cykling, yoga, simning och styrketräning är min träning i sommar. Jag tänker helt enkelt välja den träning som min kropp mår allra bäst av i nuläget. Det önskar jag att fler i min omgivning kunde göra. Jag tycker mig alltför ofta höra att ”jag springer ett par dagar i veckan fastän jag har ont i knät…”. Smärta är ju kroppens signal på att något inte står rätt till. Att bortse från smärtsignalerna kan leda till kroniska besvär och i värsta fall kan du kanske inte springa alls i framtiden. För egen del har jag tagit hjälp av osteopat, naprapat och nu PT´s, specialiserade på 3D-träning, för att komma till rätta med mina besvär. Oavsett hur mycket du eller jag kan om träning och den egna kroppen så är det bra att ta hjälp av någon utomstående. Det har jag fått erfara under tiden jag haft besvär med mina hälsenor och höfter.

Ikväll gick årets Blodomlopp av stapeln i Linköping. I ett hällande regn och kalla vindar men ändå den folkfest som arrangemanget alltid innebär. Att se så många aktiva människor på en och samma sak gör mig varm i hjärtat!

blodomloppet-linkoping-1-880x587
(bild från www.blodomloppet.se)

På tal om acceptans så trodde jag att jag skulle sörja att jag inte kunde vara med och springa ikväll. Men jag är bara glad att det är så många som rör på sig och så många företag som satsar på aktivitet för sina anställda, att jag bara känner glädje och helt enkelt accepterar att just nu är inte min tid för löpning. Men den kommer igen. Det är jag säker på!