sunheart

En av fördelarna med att bli äldre, som jag ser det, är att jag är mer tacksam över min kropp. Jag ägnar den lite mer kärlek än vad jag gjorde när jag var yngre helt enkelt! Behöver den vila gör jag det. Behöver den pressas och tränas hårt gör jag det. Behöver den yoga (vilket den alltid gör:)) ger jag den det…. Kort och gott, jag ägnar kroppen mer kärleksfull omsorg. Varför? Jo, för att jag är tacksam över att den är med mig i vått och torrt. Den har gett mig tre starka grabbar, den har hjälpt mig genomföra tusentals (räcker det…?) gruppträningsklasser. Den har tagit mig igenom i flertal halvmaraton 10 timmar med forspaddling, bergslöpning och cykling genom träskmarker utan att protestera särskilt högljutt. Listan över saker jag är tacksam för vad gäller min kropp kan göras lång. Men det har inte alltid varit så. Större delen av mitt liv har jag ägnat åt att fokusera på det som INTE är bra på min kropp (ur mitt perspektiv sett). Alltid strävat efter att gå ned ett par kilo, få lite mer muskler, lite plattare mage…osv, osv. I tonåren och ett antal år därefter var jag långt ifrån sams med kroppen. Ätstörningar, självsvält och alltför mycket träning var en del av min vardag. Det är inte ett för starkt uttryck att säga att vi var direkta ovänner, jag och min kropp. Såhär många år efter det känns det sorgligt att de negativa och destruktiva tankarna fick ta en så stor plats i mitt liv. Men samtidigt är jag idag glad över att jag tog mig ur det och nu idag är just tacksam för att känna mig stark och lycklig över den jag är.

Under mina år i gymbranschen har jag mött många tjejer, och killar också, för all del, som mår dåligt och inte alls har en sund syn på sina kroppar och på träning. Eftersom jag så länge varit i samma situation läser jag omedelbart signaler och tecken på att någon inte mår bra. Det har hänt att jag bett att få prata med tjejer jag sett mår dåligt eller pressar sig själva för hårt, och bara fått fin respons tillbaka. För vem vill inte bli lyssnad på eller bli uppmärksammad när man mår dåligt? Jag önskar jag kunde hjälpa fler med mina egna erfarenheter….

Varför ägnar vi så mycket energi åt att vara missnöjda med våra kroppar. Och framför allt varför ger vi den inte det den mest behöver, d v s aktivitet, träning, bra mat, vila, sömn, medveten andning = KÄRLEK!

Allt för ofta hör jag min omgivning säga- ”jag har så ont i ryggen. Jag borde börja träna” eller ”jag är så trött….jag BORDE verkligen börja röra mig istället för att lägga mig i soffan efter jobbet” Jag kan erkänna att jag nästan är allergisk mot ordet ”BORDE”. Det ligger något slags självförsvar i att använda ”borde” istället för ”ska” eller ”vill”. För visst vet vi alla att det är bättre att ta en promenad och ät bra hemlagad mat, ren från tillsatser, än att lägga sig på soffan med en påse mat från Mac Donalds?

Vad vill jag säga med det här? Vill jag ge pekpinnar till alla icke tränande att börja röra på sig? Nä, inte ge pekpinnar men uppmana till att ge din kropp mer en större omtanke. Är det lätt? Kanske inte alltid men med din inre motivation och en inställning till att vilja din kropp och din hälsa gott blir det en ny positiv vana du inte vill vara utan. Idag tänker jag ge min kropp (som är sargad efter gårdagens styrketräning) en långpromenad och en yogastund i trädgården. Jag gör det inte för att bli snyggare eller starkare utan helt enkelt för att min kropp är värd bara det bästa:))

Älska dina skavanker!

Med vänlig hälsning
Jennifer

www.healthbywiktander.se

Tel: 0730-694193